Hundar kommer, som bekant, i alla storlekar och det är därför viktigt att man tar sig en riktig funderare över vilken som passar en bäst. Det är inte bara frågan om viken ras man själv tycker om utan även hur ens egen livssituation ser ut och huruvida man bäst kan ta hand om sin hund.

I allmänhet är stora hundar ofta lugnare till temperamentet än små. Detta beror dels på att man framavlat olika karaktärer; småhundar har till exempel länge tjänat som grytjägare som måste skälla gällt och mycket, medan stora hundar sysslat med storviltsjakt, som väktare och som arbetshundar. En annan viktig faktor som påverkat hundens temperament är att småhundar ofta anses mer ofarliga och att människor gärna närmar sig dem mer direkt och utan att ge hunden tid att nosa och lära främlingen och därför blir nervös.

Stora hundar passar därför mycket bra i barnfamiljer då de har tålamod, inte är så lättskrämda och tål mer rent fysiskt. Labrador och Golden Retriever är bland de mest populära familjehundarna av denna anledning och de anses vara extremt vänliga och glada och verkar ofta mer förtjusta i att sitta och kela än att gå ut och gå.

Detta är dock ett vanligt missförstånd; bara för att en hund är lugn betyder det inte att den inte behöver mycket motion. Stora hundar kräver flera timmars promenader och lek om dagen, vilket inte alltid passar en upptagen småbarnsfamilj. Har man, handen på hjärtat, tid med detta?

Andra populära storhundar är Mastiff, Grand Danois och Schäfer. Vissa människor blir skrämda av dem eftersom deras storlek och tuffa utseende ger associationer till polis, slagsmål och gängbråk. I själva verket är detta mycket pålitliga hundar som till och med kan verka lite stolta eller frånvarande i sällskap med människor. De är sociala men självständiga och under ytan är de precis lika stora kelgrisar som alla andra hundar.