|
Jaja...man kan väl ändra sig. Jag VET att jag sagt att, fy och usch för engelska pelargoner. Jag har aldrig tyckt om engelska pelargoner. Fast jag har haft några stycken tidigare men de har alltid slutat på komposten. De är lite för starka i färgerna för mig. MEN JUST de här två., Louise och Lord Bute är himla trevliga. Som av en händelse hittade de mig. Jag tror nämligen att det var så. För jag skulle aldrig titta två gånger på en engelsk pelargon. Riktigt hur det gick till vet jag inte men plötsligt stod jag där med en Lord Bute och två Louise i famnen och strålade av lycka. Över tre engelska pelargoner!!!! GLATT RUSADE jag iväg för att visa mina nya vackra bekantskaper för Robban. Hans käkar började mala och han väste: - Men Lotta, du vet ju att du inte klarar av att sköta engelska pelargoner. Joho, väste jag tillbaka och ett trotsigt barn med plutande underläpp fick plötsligt ett vuxet ansikte. ROBBAN SUCKADE och marscherade med bestämda steg för att vidtala "mannen som vet allt om pelargoner och lite till", nämligen Mats Asplund. Robban spärrade ut sina öron och lyssnade nogsamt till det Mats hade att berätta om engelska pelargoner. Det är bra om de inte torkar ut för mycket och de vill inte stå i full sol. Då blir bladen bruna och fula. En "vandrande" sol är bäst. Sen ska man klippa dem lite lagom på hösten. Klipper man dem på våren yxar man bort blomanlagen. Och det är ju inte så fiffigt. VÄL HEMMA igen stoppade jag ner dem alla tre i en stor mörkblå kruka och det blev så väldigt fint. Mina vackra engelska pelargoner mår väldigt bra och blommar för fullt. Och än så länge har jag sluppit höra Robban triumferande säga: Vad var det jag sa! Fast nu är det just precis vad han säger... Det enda jag har kvar av mina fina regaler är bilderna på den här sidan. Det är just ingenting jag känner att jag vill prata om! |
|
 Louise |
|
 Lord Bute |
|
 Hela gänget |
|
|
|
